Plockepinn regler

Plockepinn regler ryms på några rader, men spelet tar år att bemästra. Du släpper en bunt pinnar på bordet och plockar sedan upp dem en i taget, utan att någon annan pinne rör sig. Här hittar du reglerna, poängen per färg och det som avgör om du vinner: handen som inte darrar.

Spelare	2–6
Pinnar	41–42
Speltid	15–30 minuter
Ålder	Från 5 år

Plockepinn på en minut

Plockepinn är ett skicklighetsspel där du plockar upp fallna pinnar en i taget utan att någon annan pinne rör sig. Den som samlar flest poäng vinner.

Så här går det till. En spelare håller hela bunten lodrätt mot bordet, öppnar handen och låter pinnarna falla. Det lilla klapprandet när de landar är startsignalen. Sedan tittar alla på högen och den som släppte får börja plocka.

Du väljer en pinne, lyfter den försiktigt mellan två fingertoppar och lägger den framför dig. Ligger allt annat stilla fortsätter du med nästa, och nästa igen, så länge handen håller sig stadig. Rör sig något, om så bara ett hårstrå, går turen till spelaren bredvid. Varje pinne har en färg som är värd olika många poäng, och de svåraste pinnarna ger mest.

När bordet är tomt räknar ni ihop era poäng. Oftast spelar ni flera rundor så att alla får släppa bunten lika många gånger. Ett plockepinnspel tar mellan en kvart och en halvtimme, och det behövs bara ett bord, ett plant underlag och lugna händer. Varje moment får sedan sitt eget avsnitt.

Pinnarna

Ett plockepinnspel består av 41 eller 42 tunna träpinnar, omkring 18 centimeter långa och spetsiga i båda ändarna, målade i färger som visar poängvärdet.

Håll en pinne mellan fingertopparna och känn hur lätt den är. Just den lättheten gör spelet svårt, eftersom minsta beröring får en granne att gunga. Färgerna är inte bara dekoration utan hela poängsystemet, så det lönar sig att lära sig dem innan första rundan.

Färger, antal och poäng

Det finns två huvudtyper av set i svenska hem: det klassiska svenska plockepinnet med enfärgade pinnar och Mikado-setet med randiga mönster. Poängen skiljer sig åt, så kontrollera alltid i din ask innan ni börjar räkna.

Ett vanligt svenskt set, till exempel från Alga, har 42 pinnar fördelade så här. Antalet gula varierar mellan tillverkare, och en del askar saknar dem helt.

Färg	Antal	Poäng per pinne
Gul	20	3
Röd	12	5
Blå	5	10
Grön	3	15
Randig	2	20

Mikado-setet har 41 pinnar och egna namn på varje sort. Här är plockepinn poäng knutna till ett mönster av ringar snarare än en enda färg, vilket kräver lite mer av ögat.

Namn	Mönster	Antal	Poäng per pinne
Mikado	Blå spiral	1	20
Mandarin	Gul/blå/röd	5	10
Bonzen	Röd/blå/röd	5	5
Samurai	Röd/gul/röd	15	3
Kuli	Röd/blå	15	2

Lägg gärna upp en pinne av varje sort bredvid bordet första gången ni spelar. Då slipper ni avbryta en spänd stund för att bläddra i regelhäftet, och nybörjare ser direkt vilken pinne som är värd att kämpa för.

Färgerna berättar också något om hur svårt det brukar vara. De lågt värderade pinnarna finns i mängd och ligger ofta fritt, medan de två randiga eller den ensamma Mikadon nästan alltid hamnar djupt i högen. Poängen speglar alltså risken du tar, inte bara tur i släppet.

Totalt 170 poäng – eller?

Räknar du ihop ett Mikado-set landar du på exakt 170 poäng: 20 plus 50 plus 25 plus 45 plus 30. Den siffran är ett bra sätt att kontrollera att inga pinnar saknas efter en runda. Summerar ni till mindre ligger någon pinne kvar under bordet eller i en ficka.

Svenska set är inte lika förutsägbara. Med tabellen ovan blir summan 60 plus 60 plus 50 plus 45 plus 40, alltså 255 poäng, men byt ut de gula mot en annan värdering och totalen ändras. Vissa askar ger de gula 2 poäng, andra 3, och några tillverkare trycker sina egna siffror på locket.

Därför är rådet enkelt: räkna ihop ert eget set en gång, skriv summan på en lapp och lägg den i asken. Sedan vet ni alltid hur mycket som är i spel och kan snabbt se om något gått förlorat.

Så börjar en runda: släpp bunten

Rundan börjar när en spelare samlar alla pinnar i en lodrät bunt mot bordet, öppnar handen och låter dem falla på en gång.

Ta ett plant bord utan duk, eftersom tyg dämpar pinnarna och gör dem svårare att rulla. Samla ihop pinnarna med båda händerna och ställ dem på ände så att bunten står rakt upp med spetsarna mot bordsskivan. Knyt handen löst runt mitten och känn hur de vilar mot varandra.

Släpp alla samtidigt. Det ska vara ett enda handgrepp, inte ett långsamt lossande där några pinnar glider ner före de andra. Bunten öppnar sig som en solfjäder, det klapprar till, och sedan ligger pinnarna huller om buller. Rör inte högen förrän den ligger helt stilla.

Ordningsföljden är ofta att den yngsta spelaren släpper först, eller att ni lottar. Det spelar större roll än det låter. Den som släpper får också börja plocka, och de första pinnarna, de som ligger fritt ovanpå, är lättast att ta.

Om bunten faller snett så att pinnar hamnar på golvet eller mot en kant gör ni om släppet. Samma sak om spelaren av misstag håller kvar en pinne i handen. Ett dåligt släpp får inte bli en fördel, och ett bra släpp känns direkt: en jämn, rund hög mitt på bordet där det finns pinnar för alla att välja bland.

Sitt så att du når hela högen utan att sträcka dig, och flytta undan glas och koppar. Det som står på bordet kommer förr eller senare att stöta till en pinne, och då hamnar ni i onödiga diskussioner om vems fel det var.

Ta nu ett andetag. Bordet är dukat, pinnarna ligger stilla och rundans egentliga spel kan börja.

Plocka en pinne i taget

Grundregeln är enkel: du plockar upp en pinne i taget med fingrarna, och ingen annan pinne får röra sig medan du gör det.

Titta på högen innan du rör något. Leta efter pinnar som ligger helt fria ovanpå de andra, eller som sticker ut med en ände i luften. Det är dina första byten. Lägg tummen och pekfingret om pinnen, lyft den rakt upp och för den bort från högen innan du lägger den framför dig.

Så länge du lyckas fortsätter du. Du får ta hur många pinnar i rad som helst, och en skicklig spelare kan tömma halva bordet innan turen går vidare. Plockepinn regler tillåter bara fingrarna, inte naglar som bänder under pinnar från sidan, och du får inte stödja handen mot andra pinnar medan du plockar. Vila i stället armbågen mot bordet och låt handleden göra jobbet.

Poängen avgör vilka pinnar du bör satsa på. En randig pinne för 20 är värd att vänta på, men bara om den ligger så att den går att ta. En gul som ligger löst är säkra poäng och en förlängd tur. Många rundor vinns av den som tar de säkra pinnarna först och sparar de djärva försöken till slutet.

Om någon annan pinne rör sig

Rör sig en annan pinne medan du plockar avbryts din tur direkt. Du behåller de pinnar du redan tagit under turen, de är dina poäng, men försöket som misslyckades räknas inte.

Vad som händer med själva pinnen skiljer sig mellan hem. I den vanligaste tolkningen får du behålla den om den var helt lös i handen när grannen rörde sig. Var den fortfarande i kontakt med högen lägger du tillbaka den, så nära det ursprungliga läget som möjligt.

I strängare regler plockepinn spelas efter läggs pinnen tillbaka oavsett, och i de allra strängaste får spelaren dessutom lägga tillbaka en av sina redan plockade pinnar. Bestäm före första rundan vilken variant som gäller hos er. Det avgörs bäst medan alla är på gott humör och inte när en 20-poängare står på spel.

Spelar ni med barn är den mildaste tolkningen ofta bäst. Den håller tempot uppe och gör att ingen behöver sitta med tomma händer efter en olycklig darrning. Vuxna som spelar seriöst brukar däremot föredra att pinnen alltid går tillbaka, eftersom det gör varje val lite mer betydelsefullt.

Vad räknas som ”rör sig”?

All rörelse räknas, även ett hårstrås förskjutning. Det är hela spelets kärna och den regel som skapar mest diskussion vid bordet.

Håll ögonen i höjd med bordsskivan när någon annan plockar, då ser du om en pinne gungar eller glider. En pinne som bara vibrerar utan att byta plats brukar räknas som rörelse, eftersom den då varit i kontakt med den plockade. Ljud är också ett tecken: klickar två pinnar mot varandra har något hänt.

Vid tvist får en neutral spelare avgöra, gärna den som sitter mitt emot och haft bäst sikt. Den som plockar har sällan bäst överblick, eftersom den egna handen skymmer. Blås aldrig på högen, varken för att testa om något är löst eller av misstag när du andas ut nära bordet. En ärlig spelare säger själv till när det rört sig. Det går fortare, och du får ändå snart en ny tur.

Undvik att luta dig över bordet medan någon annan plockar. Skuggor och en stol som skrapar i golvet stör koncentrationen, och en pinne som rör sig därför att bordet skakade räknas i de flesta hem som ett omtag, inte som ett misslyckat drag.

Turen går vidare

Turen går medsols till nästa spelare så snart någon misslyckas, och den fortsätter så tills bordet är tomt.

Nästa spelare får inte röra högen förrän den föregående dragit tillbaka handen. Ta en sekund och se hur bilden förändrats. Varje misslyckat drag flyttar oftast något litet, och den pinne som satt fast för din motspelare kan nu ligga fritt för dig.

Har någon tvingats lägga tillbaka en pinne gäller det nya läget, även om det råkar vara sämre än det gamla. Ingen får flytta på den i efterhand.

När den sista pinnen är plockad är rundan slut. Räkna era poäng, notera dem och samla ihop pinnarna igen. Nästa spelare i ordningen får släppa bunten, så att alla över spelets gång får börja lika många gånger. Hur många rundor ni spelar och hur vinnaren utses står i avsnittet om rundor och poängräkning.

Hjälppinnen

Hjälppinnen är den randiga pinnen i ett svenskt set, eller den blå spiralpinnen Mikado, och den som tagit den får använda den som verktyg.

Verktyget öppnar helt nya drag. Du kan skjuta in spetsen under en pinne och lyfta den i ena änden, rulla en pinne som ligger platt tills den ligger fri, eller peta bort en pinne som spärrar vägen till en poängstark granne. Regeln om att inget annat får röra sig gäller fortfarande, så samma försiktighet krävs, men en tunn spets kommer åt där fingrar är för klumpiga.

Det är därför hjälppinnen ofta ligger som ett lockande mål mitt i högen. Den är värd 20 poäng i sig, och för resten av rundan blir varje drag lite lättare. Många spelare tar gärna en risk för att nå den tidigt.

Vem som får använda den varierar. I de flesta hem är verktyget bara till för den spelare som plockade upp den, och det får användas direkt i samma tur. En del spelar så att den bara gäller under den runda den plockades, och när nästa runda börjar ligger den åter i bunten. Andra går ett steg längre och låter alla använda en lös pinne ur den egna högen som verktyg, den varianten hittar du under fler sätt att spela.

Håll verktyget lätt, nästan som en penna, och för det långsamt. Känslan i fingertopparna säger dig när spetsen fått fäste, och då är det bara att andas ut och lyfta. Tänk på att hjälppinnen själv inte får ligga an mot någon annan pinne än den du arbetar med, annars räknas det som att du stödjer dig mot högen.

Lägg verktyget synligt vid sidan av dina plockade pinnar när turen är över. Då ser alla vem som har det, och ingen behöver undra om det ligger kvar i högen och fortfarande går att vinna.

Rundor, poängräkning och vinnare

En runda är slut när alla pinnar är plockade, och den som har flest poäng efter tre till fem rundor vinner.

Poängen räknas först när bordet är tomt. Lägg dina pinnar framför dig i små högar, en färg i varje, och räkna dem lugnt med fingertopparna. Multiplicera antalet i varje hög med färgens värde och lägg ihop. Värdena hittar du i tabellen i avsnittet om pinnarna, men kontrollera alltid i din ask, eftersom tillverkarna skiljer sig åt.

Skriv upp resultatet på en lapp innan bunten samlas ihop igen. Det låter petigt, men minnet sviker snabbare än man tror när tre rundor har gått och alla har haft varsin bra och dålig omgång.

Antalet rundor bestämmer ni innan spelet börjar. Det viktiga är att alla får börja lika många gånger, för den som släpper bunten har ofta ett sämre läge: hen plockar visserligen först, men vet lika lite som de andra hur högen har lagt sig. Med tre spelare passar tre rundor, med fyra spelare fyra, och så vidare. Så turas ni om att släppa och ingen kan skylla på startpositionen.

Vinnaren är den som har flest sammanlagda plockepinn poäng när sista rundan är räknad. Står två lika, spelar ni en avgörande runda mellan dem, eller låter den med flest pinnar av högsta värde vinna. Bestäm vilket i förväg; mitt i en runda är det för sent.

Spelar ni en enda runda blir spelet kort och nyckfullt. En spelare kan ha turen att få hjälppinnen tidigt och sopa hem allt. Fler rundor jämnar ut sådant, och det är först då skickligheten i fingrarna börjar synas i resultatet.

Med små barn räknas ofta bara antalet pinnar, oavsett färg. Då slipper ni multiplikationen och fokus ligger på det som barnen tycker är roligt: att våga ta en pinne som ligger lite illa till. Ni kan också spela så att varje runda ger en vinst, och den som vinner flest rundor tar hela spelet. Det ger ett tydligare slut för den som har svårt att vänta på en lång summering.

Ett vanligt missförstånd är att en runda avbryts när någon rör en pinne. Det gör den inte. Turen går bara vidare, och rundan fortsätter tills sista pinnen ligger i någons hand.

Plockepinn eller Mikado?

Plockepinn och Mikado är samma spel med olika pinnar: svenska set har oftast 42 enfärgade pinnar, Mikado har 41 pinnar med ringmönster och 170 poäng.

Reglerna är i praktiken identiska. Du släpper bunten, plockar en pinne i taget och lämnar över turen när något annat rör sig. Skillnaden ligger i hur pinnarna ser ut, hur många de är och hur poängen fördelas. Det gör att ett plockepinnspel från en svensk tillverkare och en tysk Mikado-ask känns ganska olika i handen, även om spelet är detsamma.

Det svenska setet använder färger. Gul, röd, blå, grön och en eller två randiga pinnar, ofta i trä som doftar svagt när asken öppnas. Mikado använder i stället band av färg runt pinnen, och varje mönster har ett namn: Mikado, Mandarin, Bonzen, Samurai och Kuli. Namnen är gamla och lite högtidliga, men de är bara etiketter för olika värden.

	Svenskt plockepinn-set	Mikado-set
Antal pinnar	42 (vanligt, varierar)	41
Märkning	Enfärgade pinnar	Färgade ringar och spiral
Lägsta värde	Gul, 3 poäng (i en del set)	Kuli, 2 poäng
Högsta värde	Randig, 20 poäng	Mikado, 20 poäng
Antal av högsta värde	Oftast 2	1
Antal värdenivåer	5	5
Total poängsumma	Varierar per tillverkare	170
Hjälppinne	Den randiga	Mikado (blå spiral)
Längd	Varierar	18 cm, spetsiga ändar

Den största praktiska skillnaden är hjälppinnen. I Mikado finns bara en, så den som får tag i den har ett tydligt övertag resten av rundan. I ett svenskt set med två randiga kan två spelare sitta med varsitt verktyg, vilket jämnar ut spelet men gör slutet på rundan mer tekniskt.

Poängfördelningen skiljer sig också. Mikado har många billiga pinnar och en enda dyr, vilket gör att strategin handlar om att samla mängd. Svenska set med fler pinnar i mellanvärdena belönar den som vågar sig på de blå och gröna tidigt, medan de fortfarande ligger fritt.

Vilket som är bäst? Det beror på vad du har i lådan. Kan du reglerna för plockepinn kan du Mikado, och tvärtom. Det enda du behöver göra när ni byter set är att titta på poängtabellen i locket innan första bunten faller.

Blandar ni set, till exempel när två askar har slagits ihop på en stuga, blir det rörigt. Pinnarna har olika längd och tjocklek, och ringmönster ligger bredvid enfärgade. Kom då överens om en gemensam tabell innan ni börjar, eller sortera ut det ena setet helt. Det tar en minut och sparar en kväll av diskussioner.

Fler sätt att spela

Grundreglerna går att böja åt många håll: större pinnar, färre pinnar, tandpetare eller en klocka som tickar.

Varianterna nedan används i olika hem och på olika sätt. Ingen av dem är mer rätt än någon annan. Det som spelar roll är att alla runt bordet vet vilken version ni spelar innan bunten släpps, för det är just i detaljerna som tvisterna föds.

Jätteplockepinn i trädgården

Jätteplockepinn spelas med pinnar på 60–90 cm ute på gräset, med samma regler som inomhus.

Ljudet är det första du märker. När en bunt tunga trästavar faller mot marken låter det som ett litet ras, och högen lägger sig annorlunda än på ett bord. Gräset dämpar, pinnarna sjunker ner lite, och det blir svårare att avgöra vad som faktiskt rör sig.

Spela på så jämn mark som möjligt. Ni står eller sitter på huk runt högen, och den som plockar får inte stödja sig på pinnarna. Här passar en neutral domare extra bra, eftersom det är lätt att skymma sikten för de andra med sin egen kropp. Räkna gärna bara antal pinnar i stället för poäng; det håller tempot uppe utomhus, där man sällan har papper och penna nära.

Plockepinn för små barn

För små barn spelar ni med färre pinnar och räknar bara antal, inte poäng.

Ta ut ungefär hälften av pinnarna ur asken, gärna de i två eller tre färger, och släpp en mindre bunt. Högen blir glesare, fler pinnar ligger fritt och barnet får fler lyckade plock innan turen går vidare. Det är den känslan, pinnen som lossnar utan att något annat skakar, som gör att barnet vill spela igen.

Var generös med vad som räknas som rörelse. Ett hårstrå är en regel för vuxna. Med en fyraåring räcker det att pinnen inte rullar i väg. Många låter också barnet behålla pinnen även om något rörde sig, och bara lämna över turen. Vinnaren är den som har flest pinnar i sin hög, oavsett färg.

Tandpetarversionen

Tandpetarversionen är plockepinn i miniatyr: en näve tandpetare släpps på bordet och plockas en i taget.

Det låter fånigt, men det är ett riktigt fingerfärdighetsprov. Tandpetare är lätta, ligger tätt och rör sig av minsta andetag. Utan färger räknar ni antal, eller markerar några petare med tuschpenna och ger dem högre värde. Spela på en duk eller ett underlägg, för på blankt trä glider de i väg av sig själva.

Med tidsgräns

Med tidsgräns får varje spelare en bestämd tid, ofta 10–20 sekunder, på sig att plocka en pinne.

Den som tvekar för länge förlorar turen, som om en pinne hade rört sig. Det ändrar spelets karaktär helt. Det lugna, koncentrerade i vanligt plockepinn byts mot snabba beslut, och de som annars sitter och studerar högen i en minut tvingas ta den pinne de ser först. Använd en äggklocka eller en telefon, och låt någon annan än den som plockar hålla tiden.

Teknik som ger fler pinnar

De flesta pinnar tas med tre grepp: rulla dem som ligger platt, lyft i den ände som ligger högst och använd hjälppinnen som hävstång.

Innan du rör något ska du titta. Sänk huvudet så att ögonen kommer i höjd med bordsskivan och följ högens konturer. Där ser du vilka pinnar som ligger ovanpå allting annat och vilka som bär upp andra. De fria pinnarna tar du först, utan att fundera, för varje lyckat plock är ett plock till.

Pinnar som ligger platt mot bordet och nuddar en granne behöver du inte lyfta. Lägg en fingertopp på pinnen och rulla den i väg från högen. Trät går tyst mot bordsskivan och pinnen glider ut ur kontakten utan att lyfta grannen. Först när den ligger fri tar du upp den.

Ligger pinnen snett, med ena änden vilande på en annan pinne, lyfter du i den höga änden. Den änden bär inte tyngd från något annat, och när du höjer den svänger pinnen bort från stödet i stället för att dra det med sig. Lyft långsamt och rakt upp, med handleden stilla och rörelsen i fingrarna.

Greppet ska vara lätt. Kläm inte, utan nyp pinnen mellan tumme och pekfinger precis så hårt att den följer med. Ett för hårt grepp gör att hela handen spänns, och en spänd hand skakar. Känner du att fingrarna börjar darra, släpp taget, lägg handen i knät ett ögonblick och börja om.

Bordskanten är ett verktyg som få tänker på. Sticker en pinne ut över kanten kan du trycka lätt på den utskjutande änden så att den andra änden lyfter, precis som en gungbräda. Sedan är det bara att ta tag i den. Samma sak gäller pinnar som ligger med ena änden på en bok eller en ask, om ni spelar på ett rörigt bord.

Hjälppinnen förvandlar de svåra plocken till möjliga. Stick in spetsen under en pinne som ligger inklämd, med stödpunkten på bordet och inte på en annan pinne, och bänd upp den försiktigt. Den kan också användas för att peta ut en pinne i sidled eller rulla en som ligger för långt in för fingrarna. Reglerna för när du får använda den beskrivs i avsnittet om hjälppinnen; teknikerna är desamma oavsett variant.

Kroppen spelar större roll än man tror. Sätt dig så att armbågen vilar på bordet, då slutar handen darra. Andas långsamt genom näsan medan du plockar och håll andan i själva lyftet om det är ett kritiskt plock. Sitt stilla med resten av kroppen, för ett ben som gungar under bordet fortplantar sig upp genom bordsskivan och in i högen.

När det bara finns svåra pinnar kvar väljer du den som ger flest poäng om den lyckas, inte den som verkar lättast. Misslyckas du går turen ändå vidare, och de lätta pinnarna hade motståndarna tagit i vilket fall. Ett djärvt försök på en blå eller grön pinne kostar lika mycket som ett försiktigt på en gul, men ger betydligt mer när fingrarna gör sitt jobb.

Från spillikins till Mikado

Plockepinn är ett österländskt skicklighetsspel som nådde Europa på 1600-talet och fick namnet Mikado först i Tyskland på 1930-talet.

Ingen vet exakt var de första pinnarna föll. Spåren pekar mot Kina och Japan, där tunna stickor länge användes både till spådom och till spel. Att sitta stilla, andas lugnt och plocka en pinne i taget utan att rubba de andra passade väl in i en kultur som redan värderade tålamod och fingerfärdighet.

De äldsta bevarade seten i Europa är från 1600-talet. Pinnarna var då inte enkla träpinnar utan små snidade figurer av ben eller elfenben: spjut, stegar, sågar, yxor. Varje figur hade sitt eget poängvärde, precis som färgerna i din ask har i dag. Krokar av ben eller metall hörde till, och den som ville plocka en särskilt intrasslad pinne fick lita lika mycket på verktyget som på fingertopparna.

På 1700-talet spreds spelet i de engelska salongerna under namnet spillikins, ibland stavat spellicans. Det var ett spel för vuxna lika mycket som för barn, spelat vid ljus efter middagen. Tystnaden runt bordet, ljudet när bunten släpptes och den kollektiva andhämtningen när en pinne började rulla var en del av nöjet redan då.

Över Atlanten tog spelet en enklare form. I kolonialtidens Amerika räckte det med en näve halmstrån, och namnet blev därefter: jackstraws. Utan dyrbart elfenben kunde vem som helst spela, och den gamla regeln var densamma. Rör sig ett annat strå går turen vidare.

Namnet Mikado kom sent. Omkring 1936 började tyska tillverkare sälja set med 41 pinnar, spetsiga i ändarna och märkta med färgade ringar. Den finaste pinnen, den med blå spiral, döptes efter den japanska kejsartiteln mikado, och snart fick hela spelet heta så. Ungefär samtidigt, under 1930-talet, tog europeiska utvandrare med sig seten till USA, där spelet under namnet pick-up sticks blev vanligt i vardagsrummen. Mikado-setet med sina 170 poäng fördelade på mikado, mandarin, bonzen, samurai och kuli är fortfarande den utformning som säljs mest i världen.

I Sverige har spelet hetat plockepinn sedan tidigt 1900-tal, ett namn som helt enkelt beskriver vad du gör. Här har seten oftast fått enfärgade pinnar i gult, rött, blått och grönt plus ett par randiga, med en egen poängskala som skiljer sig från den tyska. Hur den skalan ser ut, och hur den jämförs med Mikado, hittar du i avsnittet om plockepinn eller Mikado. Själva rörelsen har inte förändrats på fyra hundra år: bunten faller, du väljer en pinne, och alla runt bordet håller andan.

Köpa plockepinn

Ett plockepinnspel kostar vanligtvis mellan 50 och 300 kronor, och du väljer främst mellan trä, bambu och storlek.

De flesta set du hittar i leksaksaffärer och bokhandlar har pinnar av bok eller bambu på ungefär 18 centimeter. Bok är tyngre och ligger stadigt på bordet, medan bambu är lättare och något böjligare. Båda fungerar bra. Det som avgör känslan i fingertopparna är snarare hur jämnt pinnarna är svarvade och hur spetsiga ändarna är.

Titta på hur setet förvaras. Ett rör i trä eller papp med lock håller pinnarna raka och samlade, medan en lös påse gör att de lätt blir krokiga med tiden. Sneda pinnar rullar oberäkneligt när bunten släpps, och det märks redan i första draget när du känner efter med fingertopparna.

Räkna också pinnarna och läs poängbladet innan du bestämmer dig. Svenska set har ofta 42 pinnar med egen färgskala, Mikado-set 41 med ringar och 170 poäng totalt. Vill du spela ute finns jätteversioner med pinnar på 60 till 90 centimeter som ligger i den övre delen av prisspannet. Ett enkelt bambuset i rör räcker gott för att lära sig regler plockepinn hemma vid köksbordet.

Frågor och svar om plockepinn

Här samlas de vanligaste frågorna om plockepinn regler, från antal spelare till vad som händer när en pinne rör sig.

Hur många kan spela plockepinn?

Plockepinn spelas av två till sex personer. Med två spelare blir varje tur lång och koncentrerad, eftersom den som lyckas fortsätter plocka tills något rör sig. Med fem eller sex går turen runt snabbare och väntan blir en del av spänningen. Fler än sex fungerar, men då är det klokt att spela flera rundor så att alla hinner släppa bunten.

Hur många poäng är pinnarna värda?

Det beror på setet. I ett svenskt plockepinnspel är gul ofta 3 poäng, röd 5, blå 10, grön 15 och randig 20, men tillverkarna skiljer sig åt, så kontrollera poängbladet i din ask. Ett Mikado-set har 170 poäng totalt: mikado 20, mandarin 10, bonzen 5, samurai 3 och kuli 2 poäng per pinne.

Vad händer om en annan pinne rör sig?

Då är din tur slut och nästa spelare tar över. Den vanligaste regeln är att du får behålla pinnen om den redan var lös i handen, men i strängare hem läggs den tillbaka på högen. Minsta rörelse räknas, även ett hårstrå. Är ni oense får en spelare som inte deltar i draget avgöra, gärna med ögonen i höjd med bordet.

Får man använda den randiga pinnen som verktyg?

Ja, den randiga pinnen i svenska set och mikadopinnen i tyska set är hjälppinnar. Har du plockat den får du använda den för att lyfta, rulla eller peta loss andra pinnar. I många familjer gäller det bara under samma runda som du tog den. En del spelar i stället så att alla alltid får plocka med en pinne som verktyg.

Hur vinner man i plockepinn?

När alla pinnar är plockade räknar var och en ihop sina poäng. Ni spelar tre till fem rundor, så att alla får släppa bunten lika många gånger, och den som har flest poäng sammanlagt vinner. Med små barn är det enklare att räkna antal pinnar i stället för poäng. Det gör spelet rättvist utan att någon behöver hålla reda på färgvärden.

Får man blåsa på pinnarna eller stödja handen?

Nej. Att blåsa på högen räknas som att flytta pinnarna med annat än fingrarna och är inte tillåtet. Du får inte heller stödja handen eller fingrarna på andra pinnar medan du plockar, eftersom det trycker ner högen och döljer om något rör sig. Stöd armbågen mot bordet i stället, andas lugnt och lyft i den ände som ligger högst.